Still here
Kallare nu är för ett tag sen
There's a fine line between a crush and being drunk. And I must admit; Jag vet inte vilket som är vad eller vad som är vilket. Det spelar kanske egentligen ingen roll, för chansen som var finns inte längre men nu när det är vinterhalv år och regnet spelar högre än min playlist på datorn så kan jag inte sluta önska mig tillbaka, till då när det fortfarande gick att gå ut utan jacka och helgen kunde vara en naturpark med milarder fjärilar och jag längtade mer är någonsin efter ruset av en flaska vin.
It's different now.
Fjärilarna har flygit bort, jackan hänger framme redo för när jag måste tvinga mig ut och vinet åker ner fast inte lika lätt.
För det blir så när värmen försvinner. Livet blir kallt.
Idag fryser jag.
Beautiful You
Full hjärna
Otrogen
Jag skulle skriva ett inlägg på Tumblr ikväll men så var sidan under konstuktion eller något sånt men så kom jag på, out of the blue, jag har ju en blogg ju!!! Så jag provade några olika lösenord och vips så var jag inloggad här igen. Sist jag skev var typ 4 år sedan och väldigt väldigt mycket har hänt sedan dess. Det ska jag inte skriva om nu för jag måste vakna om 6,5 timme så jag måste sova - väntar bara på att min mat ska bli klar på café world (hatar att vara beroende!)
Iallafall, jag välkommnar mig tillbaka med glädje :)
I shall see you soon. Hoppas imorgon redan!
We need a vaccation, we need a breeze
Förra veckan var det Cheltenham Festival och horse racing så vi jobbade mellan 9 - 13timmar varje dag och det var inte alls trevligt. Sedan fick jag feber & värsta förkylningen men ja, nu börjar det släppa. Så imorgon bär det av till Leisure center igen för vårt morgonsimm.
Och idag är det två veckor sedan jag sist hade en ledig dag.
Filip och Petr som vi bott och jobbat med sedan vi kom hit flyttade härifrån i helgen, och det känns redan tomt efter dom och jag saknar verkligen att prata med Filip.
Nu har det kommit 4 nya och som våran chef Julian sa idag "This is a madhouse, you have to be mad to work here"
Jag instämde.
Att alla människor är olika, ja det märker man väl när man får nya arbetskamrater som man träffar dagligen.
Jag vet inte vad jag tycker om de nyanställda än. Jag hoppas det blir bra, speciellt eftersom vi delar hus också.
Martina & Ivo flyttar nästa Fredag och det fruktar jag, jag kommer bli så himla ledsen. Men de ska ju få en liten bebis så de måste åka hem, det är förståligt.
Men ont gör det.
Just nu, vad jag allra helst vill, är att åka på en eller helst två vecors semester till sol & bad och drinkar vid polen!!
Men det går inte just nu.
Frågan är bara, när går det?
Tåget kom, och jag hoppade på
Jag och Josse fick i Oktober jobb på ett litet bed & breakfast i en by någonstans i England. Vi hade aldrig varit där och vi visste inte mycket vad vi skulle komma till, därför hade jag väl inte direkt några förväntningar. Men vi kände i alla fall båda två att kvar i Sverige, nej det ville vi inte vara, inte då - inte nu.
Vi kom till en tågstation.
Det fanns inga hus, ingen affär, knappt några människor!
Men det kom en bil, som väntat. Vi hoppade in och den blonda kvinnan som då hade klätt sig i sitt falska leende och muntra tal tog oss till vårt nya hem, vårt nya jobb - vårt nya liv.
En sago by på landsbyggden. Gamla, kalla, pittoreska stenhus, små söta affärer & människor med hjärtan större än vad jag någonsin kunnat hoppas på. Dit tog hon oss. För vi hoppade på tåget.
Vi jobbar mest i baren. Under vinterhalvåret är det inte mycket gäster och arbetstimmarna är långa, sega och man känner sig konstant uttråkad. Men vi går mot ljusare tider nu - VÅR - och det blir lite mer folk =)
Och torsdagar städar jag rummen (om vi haft gäster). Det är rätt tråkigt och att städa toaletterna är ingen höjdare.
Jag är dock fortfarande osäker på vad jag vill ha ut och göra med mitt liv. men jag tror det får bli såhär - leva för studen och hoppa på tågen som kommer. För man lever kanske bara en gång, så det är bäst att göra så mycket saker man kan medan man fortfarande har den möjligheten.
Jag vill se världen jag lever i.
Borta bra, Hemma bäst?
1. Jag bor inte längre i London.
Flyttade hem till Sverige för tre veckor och en dag sedan. -Vilket som då känndes som det bästa beslutet men känns nu helt fel. Jag längtar tillbaka så otroligt mycket. Jag är lycklig här, det är jag. Nära familjen - de som betyder allra mest för en, ja. Men allt annat känns bara dravel. Det händer ingenting och jag blir rastlös. Att gå på krogen är inte alls kul, inte så som det var förut. (Att gå ut på krogen var-är faktiskt en rätt stor del av det jag tyckt mest om...)
Jag trodde såklart jag flyttade hem till allt som var förra året - det jag flyttade ifrån. Men människor här har också gått vidare med sina liv - alla har gått olika vägar.
Jag känner mig vilsen och har svårt för att göra mig "hemma" igen.
Hela tiden drömmer jag om London, om livet där. -Det var jobbigt stundvis, det var det. Men jag tror nu att jag borde kämpat lite längre... bara lite lite till, kanske hade jag lyckats spränga det där som satt emot och så hade allt blivit lättare? Kanske, kanske inte.
MEN Jag är glad att jag åkte hem, jag känner mig bättre nu, ja jag mår helt enkelt lite bättre! Så pass bra att jag kan åka tillbaka? Eller ta steget och åka till the big country? USA! (men hur ska jag klara mig där ensam i ett år?!)
Jag vet inte alls hur jag tänker. Allting bara snurrar omkring. Jag vill så mycket olika saker att jag blir osäker på vad jag borde göra. Det går inte att stanna här, vara i London, flytta till Alice, åka till USA, allt på en och samma gång - det går verkligen I N T E. Det vet jag mycket väl.
Så nu måste jag bara bestämma mig. Hur stark är jag? Hur mycket kan jag klara av? Vad vill JAG göra?
Allt det här - utan att tänka på någon annan.
Det är rätt att vara självisk när det kommer till "Vad man vill med sitt liv"
För den saker har var och en, och man bestämmer själv vad man gör med de möjligheter som finns - så är det bara och kommer fortsätta vara så.
Jag undrar hur många ute i världen som vaknar upp varje morgon och vet precis vad de vill? Finns det någon sådan? Eller lever folk bara ändå? Hoppar på lite olika tåg då och då.
Jag vet att mitt tåg kommer komma snart. Kanske för snart. Jag vet inte. Jag vet bara att jag måste bestämma mig snabbt. Bestämma mig för vart jag vill att tåget ska gå.
Livet är förvirrande och svårt.
Men det är skönt att man kan ha roligt ändå, och att man inte behöver ta allting seriöst. För det behöver man inte.
Nu ska jag gå och sova så jag är relativt pigg imorgon.
Ska på ett möte - se om jag får någon inspiration, ett tecken kanske?
Lite nervös får man vara. . .
Nu är saker och ting annorlunda
3 månader sedan jag skrev sist.
Mycket har hänt sedan dess kan jag lova men det orkar jag inte skriva så mycket om nu. Vet inte om jag någonsin orkar det.
Jag har i alla fall flyttat hemifrån. Ja det har jag faktiskt. London blev det. Så nu har jag uppfyllt en av mina stora drömmar här i livet och kan börja planera hur jag ska lyckas med de andra två (jo jag har fler än 2 drömmar men de känns inte viktiga just nu)
Är hemma i Sverige just nu. Ville fira jul med familjen. Det var trevligt och jag är fortfarande mätt efter all julmat. Det blev min första jul som vegetarian och det gick hur bra som helst för kött äcklar mig. Mamma och pappa hade köpt en stor röd resväska till mig som jag fick i julklapp - det var det största paket av alla. Synd bara att skaftet på den rosa sopborsten & skyffeln är en aning för lång, hmm jag får se om jag lyckas ta med det ändå när jag åker på torsdag. Ja, nästa vecka åker jag hem till London igen vilket jag ser fram emot. För där finns mitt nya liv och jag ska fan njuta av min tid där.
Bara jag kan låta bli att förälska mig mer i den jävligt vackra människan... you don't need to know.
Imorgon ska jag shoppa med mamma, sedan ska vi ha taco kväll.
För det har jag längtat efter.
Princess Ell~Belle gör comeback
Att vara Prinsessa har alltid varit min grej. Princess Ell~Belle är den vackra av alla mina Jag. Hon ser livet ur ett sago perspektiv. Jag letade fram henne en stund tidigare ikväll, då jag satte på mig min prinsesskjol och krona för att åka fram till torget med mamma. Jag fick ett (gratis) grönt jättefint prinsessparaply som "belöning" av de andra Prinsessorna där - då blev jag lycklig. Ooh så jag hade saknat det där barnsliga sagolivet.. Jag träffade på en gamal högstadie vän och hon lovade att hälsa på mig i London. Londonlistan blir bara längre och längre hela tiden, men man undrar om ens någon kommer komma?
Det var härligt att gå till skolan (eller, jag tog faktiskt 16bussen för att få den riktiga känslan. Där träffade jag MalinHög, åh så glad jag blev!). Ännu gladare (om man kan bli det?) blev jag när jag träffade mina gamla lärare för de verkade så glada över att se mig! vilket kändes skönt.
"Åh titta! En svart skönhet är på besök!" Haha jo man tackar. Vi snyltade mat också, Josse tyckte det var äckligt men jag gillade det för jag var hungrig eftersom jag inte hann äta frukost.
Shrek-godispåsar blev det sen också. Typiskt. Men det var ju så billigt... Dumma Josse fick mig att köpa gamalt godis haha.
Har haft stress-kontakt med Kajsa hela dagen också. Varför ska det vara så dyrt att ringa andra länder?
De ska gå på (minst) en visning imorgon. Vi får troligtvis lägenheten om de vill ha den. Jag hoppas den är fin. Lite dyrt, men det har vi ju räknat med.
(Vill få mejl från Frida som säger Oh gissa vad! jag har ett jobb åt dig!)
Åkte till Datorteket och lämnade min närvarorapport för den här månaden. Hm, kommer aldrig mer behöva gå dit igen. Skönt, fast å andra sidan var det trevligt där. De önskade mig lycka till och jag lovade att hålla kontakten så de får reda på hur allt går.
Sedan kom jag äntligen hem igen, men så ringde mamma så då åkte vi och handlade mat.
Fast först fick jag ju mitt paraply, och så fikade vi på Sveas med Familjen Damp ^^ Trevligt trevligt.
Jag försökte börja packa när vi kom tillbaka.
Men eeh, det slutade med att väskan vägde 28KG!!! (Den får MAX väga 20!) Whoopsie Daisies. Det var bara att slänga ur halva innehållet typ. Men blev trött på allt och överlämnade det till morgondagens to-do-list, och istället loggade jag in på MSN - började få abstinensbesvär. Nice avslut på dagen, prata med sötastevännerna =)
Ja, en lång dag blev det och en lång dag väntas imorgon.
- Marieberg med Fredrik
- Gå till arbetsförmedlingen och tala om att nu tänker jag minsann fly från landet
- Få tag i Kajsa&Co och se hur allt går!
- Packa klart
- STÄDA (jätte viktigt!)
- Bränna ner allt jag har på datorn till CD skivor (Kan hända att jag flyttar det till Måndagens to-do-list!)
- Förbereda maten vi ska ha när släkten kommer
- Släkten kommer!!
- Prata med mamma & pappa om lördagen
- Och prata med Jossa, Jossan/Josse/Värnamowhatever ^^ & Pettsson om Lördag.
Jösses. Antingen har man absolut ingenting att göra på dagarna, eller så har man så mycket att göra att man inte hinner med allt! Oh dear.
MEN
Sedan är det faktiskt Lördag. ÄNTLIGEN.
(Hmm undra hur mycket jag glömt, som borde vara med på mina to-do-lists som jag borde komma ihåg!)
Visstja, jag skulle ju sova. Får tänka vidare imorgon. Godnatt x x x
KÖRKORT till EVVAN =D
Min körlärare sa "Du ser ju hur cool ut som helst, inte alls nervös" "VA?!" flämtade jag tillbaka.
"Min bil" blev det stul med, Ulla tog den och hann aldrig till vägverket igen. Så jag fick åka med en annan, nån reservbil som skramlade HELA tiden. Den ska in på verkstaden imorgon.
men trotts allt
SÅ KLARADE JAG DET.
Hon sa "Det känns bra att åka med dig. Jag tänker ge dig körkort idag!"
Känslan av min glädje och shock går inte att beskriva. Men det var så jävla undebart iallafall.
Då blev jag massa glad på riktigt. Åh så skönt det känns.
Sedan körde jag för första gången utan min "övningskörning skylt" till Örebro och hem med mamma & pappa. Hihi det känndes bra det med.
Och så fick jag en tröja av mamma & en av pappa =D och fick köpa en själv ^^ haha.
Hel bra dag.
Den ska jag leva på länge. Ända tills på Lördag iallafall, för det kommer också bli en bra dag!
Åh så jag längtar till helgen... ge mig LÖRDAG NU. Puss.
Imorgon kommer den riktiga hösten sa pappa. Ingen mer sommar nu, fören nästa år igen (förhoppningsvis kommer den ju då med ;)
Fast i Australien är det jätte varmt. Sören sa att det var är 28*C (mm, man får vara lite avundsjuk faktiskt!)
Jaha, och när hade ni tänkt att logga in på MSN då? =/
Jag fryser faktiskt om mina fötter. Bäst jag går och letar rätt på mina duntofflor...
Strawberry Tea, and today I love living.
Goodbye beautiful
Det blöta gräset trängde igenom kläderna, men det kändes inte obehaglit, därför låg jag kvar högst upp på kullen och tittade upp på den vackra stjärnhimlen.
Dagen började bra, men jag kände att trotts alla snälla kommentarar jag fick så kände jag mig inte sådär glad som jag brukar. Kom hem och om folk i omgivningen är på dåligt humör smittar det verkligen av sig. Allt slutatde i massa sterss och inget blev som det var tänkt. Därför blev jag faktiskt ledsen och besviken.
Det var skönt att komma hem till Kajsa iallafall. Det blev en lyckad kväll till sist, och jag blev glad igen och hade roligt.
Men sen fick jag en attack och ville bara springa därifrån, så då gjorde jag det - typ. Följde med Kajsa och köpte mat till henne först, sedan sprang jag till tåget. Den jävla biljettatomaten fungerade inte, då blev jag ännu mer upprörd. Tror jag betalade två biljetter =/ Jävla skit.
När jag gick av tåget tog jag inte den vanliga vägen hem, jag drogs mot torget, där jag tog av höger.
Jag kände att jag verkligenverkligen behöve få säga hejdå till min speciella vän.
Allt var bara skumt och jag fattar inte riktigt vad jag tänkte med. När jag kom till kullen stannade jag, tittade upp mot stjärnorna och dom liksom förtrollade mig. Jag lade mig ner i det blöta gräset, låg så i säkert en kvart innan jag förstod att om jag inte går härifrån nu kommer jag somna.
Jag reste mig upp och vinglade ner, och hela tiden kom jag närmare och närmare. Hjärtat slog snabbare och snabbare för varje steg jag tog.
Men det var mörkt. Då rasade allt. Jag stod med telefonen i handen redo att skicka ett sms, fråga om vi kunde ses så jag fick säga hejdå, men jag är inte en sådan människa som gör sådant när folk sover eller vad de nu gör. Men mörkt var det iallafall.
Jag gick bara förbi, med långsamma steg och tårar rinnande nedför mina kinder. Jag viskade FARVÄL.
Tänkte att jag skulle hälsa på min kusin, prata med henne för det var så länge sedan nu. Men så insåg jag hur patetisk jag var, och egoistisk framför allt. Så jag gick inte till henne heller. (Hon hade hela sitt liv framför sig och hon ville leva det, hon hade framtids planer och skrattade trots allt som gjorde ont i henne. Ändå tog allt slut när hon bara var 5 år och 5 månader. Oättvist.) Och så gick jag här och grät över egentligen oväsentliga saker. Stupid I know.
Jag gick tillbaka vägen över stan/torget. Ett gäng killar hälsade. Den första av dom såg ut som H(a)N och mitt hjärta stannade, men det var någon annan som inte alls var lika vacker... När jag kom till Sibylla kom det fram en annan kille frågade hur det var med mig, "Jag vet inte" svarade jag och gick vidare. "Det var ju bra... " ropade han efter mig. men vad fan skulle jag svara?
Jag stannade på en parkbänk i branstationsparken för då orkade jag inte gå längre. Jag grät och grät och det gjorde så jävla ont. Lekte med mina nycklar en stund innan jag gick hem.
Min säng är det bästa jag vet. Jag somnade direkt.
Idag känns det bra ändå. Jag sa farväl, även om det inte blev precis så som jag hade hoppats på. För helst skulle jag velat sagt det öga-mot-öga. Inte viskat ut i luften utanför någons lägenhet. (Ni kanske tycker det låter fjantigt men då får ni göra det. Men för mig var det jävligt viktigt och hade jag inte fått gjort det här hade jag inte kunnat släppa allt.)
Men nu är det borta, jag släppte allt - på riktigt och fullt ut den här gången. Och om exakt 10 dagar börjar mitt nya liv. My new happy life.
Jag ska kämpa och jag SKA lyckas. VI ska lyckas.
Dags att duscha och ringa Jansson.
I feel GOOD! .. (now!)
Dåligt immunförsvar eller bara ett kasst psyke?
Det går inte att komma ifrån det längre och när jag tvingades ta på mig jackan i morse fick jag ont i magen. Det regnar höst. Vädret är kallare och gråare (fast egentligen är det kanske en färgsprakande årstid men så har jag aldrig sett på saken och kommer inte göra det i år heller)
Men det märks inte bara på vädret, människorna ändras också. Alla försvinner in i en kylig dimma där det inte finns någon sol över huvud taget. Det skrämmer livet ur mig.
Jag tror jag skulle behöva åka till Hawaii eller något liknande.
Skratta, sola, dricka COCA COLA, ligga på stranden, bada i havet och umgås med lyckliga människor som tycker livet är värt att leva, fullt ut i all dess glans.
Sådär som det kunde vara på sommrarna ibland... men jag tror inte att man kan ha ett sådant liv längre.
Allting har blivit alldelles för svårt, man har för mycket krav på sig nu mera. Och det jag hatar mest är att vi allt för ofta blir tagna för givet. Dagens samhälle är depremerande.
Gör något åt det då? - Nej, det orkar jag inte.
Jag saknar personen jag egentligen är men inte orkar vara längre.
I used to be a sunshine in peoples lives, now I'm just a raindrop falling to the ground.
Med det här kliver jag ännu ett steg nedåt. (Höjdrädd eller infekterad!?)
C R A Z Y
Upp och ner upp och ner upp och ner
Ibland är man modig och känner att man vågar äga hela världen.
Sådana stunder är bra, då pirrar det i magen. Ett bra pirr, ett sånt där pirr som jag älskar.
Fjärilar i rosa liksom.
Jag hade lite den känslan tidigare idag.
Men den är borta nu. Såklart.
Den försvann nog för att jag insåg (på nytt) hur mitt liv på sätt och vis är. Bra.
Jävligt bra. Fast jag är rädd ändå, för det är inte så som jag önskar att det vore.
För det är svårt att känna att man kan äga världen när man går omkring med dåligt samvete...
Can't really do much about it though
för hur jag än vrider och vänder på allt, så blir det fel åt något håll. Så är det bara, och det måste man tydligen lära sig; att ibland går det bara inte.
Förlåt för det.
Fan ibland är jag knepig alltså. (Men det är nog för att jag alltid velar fram-och-tillbaka hela tiden. Det beror på att jag aldrig hinner tänka efter vad jag egentligen vill dock, för det är sällan jag gör det... )
Not like anyone will understand
but that's kind of the point.
Crazy People Crazy World, it is a Crazy Life
Just a memory now
Allt var vara så... enkelt.
Jag önskar jag förstått språket dock, för ibland blev det lite jobbigt.
Lakehouse. Boardgames. Australian Ice cream. OH DEAR. Family reunion. Inge & Chris. Strawberries. The Ghost. Eline. Small cola's. Trains. Gent. Renko. Belgian Beer. WEIRD. Kayaking. Website. Twinnie Salad. Brugge. Roolercoasters. B r o k e n h e a r t s a n d g o o d b y e
Trött nu. Kom hem sent, väldigt sent. Vaknade tidigt, men för sent, sket i första timmen, försov mig istället. Lyssnade på en föreläsning, sökte ett jobb jag inte vill ha bara för att.... hmm. Jag orkade inte anstränga mig överhuvudtaget. Allt är som vanligt igen. Back to reality.
Jag vill bara... sova.
Det är svårt att åka ifrån människor man älskar, som man vet man inte kommer träffa igen på en evighet, om ens nånsin? Fan jävla helvete. Varför ens åka bort när man vet att man kommer bryta ihop när man måste åka hem? Dumt kanske. (men nej, det var underbart och jag behövde komma bort - till dom)
Det är läskigt, de bryr sig så otroligt mycket. Försöker. Vill. Underbara människor. Det går liksom inte att förklara. OCh alla vill att jag ska flytta dit istället för till London (eller ja, inte Chris kanske ;)
Borde gå och sova en stund nu. Och packa upp mina väskor, kanske äta? Borde ringa folk också men jag orkar inte... vet inte vad jag ska prata om och jag orkar inte låta glad. Inte just nu.
Jag älskar kameror, de bevarar fina minnen.
Längtar till helgen nu. <3
Stupid puzzle. (Lägger man inte bitarna rätt så går det inte. Och jag har aldrig varit bra på att pussla)
