En droppe kärlek
Jag gick hem i regnet. Sommarregn i en sommarnatt. Jag skulle kunnat gått i timtal, utan att tröttna. Det var så vackert, så tyst & fridfullt.
-Men jag vet- jag kom och tänka på allt som Jossa skrev, om våldtäckter och så. Lördag natt, ute mitt i natten, alldelles ensam. Nej, jag vågade inte gå någon längre promenad. Om något skulle hänt hade jag inte haft någon att ringa, någon som kunnat hjälpa mig. Jag är inte rädd men det kändes dumt ändå.
Istället gick jag raka vägen hem, men ungefär 10x långsamare än vanligt. När jag kom till vår uppfart stod jag kvar ute i ett par minuter, tanken på att gå in gjorde liksom ont.
När jag ståttdär en stund, utan att egentligen tänka på något, bestämde jag mig för att jag borde sova, jag måste ju faktiskt gå upp ganska tidigt idag.
Jag tittade mig i spegeln, det fick mig att börja fnittra. Det såg ut som om jag precis kommit upp från ett dopp i poolen, så blöt var jag. För det regnar väldigt mycket.
Jag önskar att någon hade varit med...
Bröllopet idag var perfekt. Så otroligt vackert det är, när man ser två människor man tycker så mycket om, stå där tillsammans och veta att de älskar varandra så mycket att de vill spendera resten av sina liv tillsammans. Det var så mycket kärlek att jag nästan grät. Men bara nästan.
Det var magi, precis som det var att vandra mitt i natten, i ett varmt sommar regn.
Det kändes... bra.
En verklighetsflykt.
Det känns inte lika bra längre, och jag borde verkligen gå och lägga mig.
(Men jag hade liksom hoppats på... nej föresten.. Man får banka huvudet i väggen).
Eftersom det regnar kan man inte se stjärnorna, annars hade jag nog gått ut igen för att leta efter ett stjärnfall. Jag vill önska. Men nu är det som det är, så Godnatt. x
-Men jag vet- jag kom och tänka på allt som Jossa skrev, om våldtäckter och så. Lördag natt, ute mitt i natten, alldelles ensam. Nej, jag vågade inte gå någon längre promenad. Om något skulle hänt hade jag inte haft någon att ringa, någon som kunnat hjälpa mig. Jag är inte rädd men det kändes dumt ändå.
Istället gick jag raka vägen hem, men ungefär 10x långsamare än vanligt. När jag kom till vår uppfart stod jag kvar ute i ett par minuter, tanken på att gå in gjorde liksom ont.
När jag ståttdär en stund, utan att egentligen tänka på något, bestämde jag mig för att jag borde sova, jag måste ju faktiskt gå upp ganska tidigt idag.
Jag tittade mig i spegeln, det fick mig att börja fnittra. Det såg ut som om jag precis kommit upp från ett dopp i poolen, så blöt var jag. För det regnar väldigt mycket.
Jag önskar att någon hade varit med...
Bröllopet idag var perfekt. Så otroligt vackert det är, när man ser två människor man tycker så mycket om, stå där tillsammans och veta att de älskar varandra så mycket att de vill spendera resten av sina liv tillsammans. Det var så mycket kärlek att jag nästan grät. Men bara nästan.
Det var magi, precis som det var att vandra mitt i natten, i ett varmt sommar regn.
Det kändes... bra.
En verklighetsflykt.
Det känns inte lika bra längre, och jag borde verkligen gå och lägga mig.
(Men jag hade liksom hoppats på... nej föresten.. Man får banka huvudet i väggen).
Eftersom det regnar kan man inte se stjärnorna, annars hade jag nog gått ut igen för att leta efter ett stjärnfall. Jag vill önska. Men nu är det som det är, så Godnatt. x
Kommentarer
Trackback