SpookyliciousToday

Det är mörkt ute,
jag gick hem med långärmad tröja och jeans. Det känns att hösten är på väg vilket är både sorgligt och spännande. Jag är en sommar människa, hatar kylan och behovet av att behöva använda en jacka.
Men än är det sommar och jag ska njuta varenda sekund... eller jag ska försöka. Försöka är alltid bra, eller bättre i alla fall.
Men jag vill alldelles för mycket.... Hösten gör mig nervös.

(Fast, hösten blir lite bra. Då kan vi använda långärmade tröjor utan att folk undrar.)

Idag blev det i allafall lite Sommar fnitter. Drack en 7.0 med Phridha när vi åt pizza förut. Visst blev jag fnittrig och så men inte som henne. Hon blev ju FULL!! Så himla roligt. Hon är rolig ^^ Vi försökte bära varandra men misslyckades totalt. Aja, vi är inga lumpen människor så vi behöver inte vara starka.
Jag glömde bort att tänka, för det blir lätt så när man umgås med hyper enegriska människor som skämtar hela tiden, man dras liksom med och kan inte göra annat än skatta. Sådana stunder är värda mycket för mig, det är dom man lever på. Därför var ikväll en hjälp till att komma längre upp.



Men
ja
usch.
Jag kom på att egentligen är det ju inte just honom jag saknar. Han min söta.. vadmannukallarnågonmanbaraträffattvågångerochtrormanförälskatsigi.
Nej
inte han.
Utan bara någon.
Nejmen usch. Blir man sådan här när man upplevt en stund av lycka och sedan lämnas ensam igen?















Quit your life and stay with me.