Dåligt immunförsvar eller bara ett kasst psyke?
Nu märks det tydligt att det verkligen är HÖST.
Det går inte att komma ifrån det längre och när jag tvingades ta på mig jackan i morse fick jag ont i magen. Det regnar höst. Vädret är kallare och gråare (fast egentligen är det kanske en färgsprakande årstid men så har jag aldrig sett på saken och kommer inte göra det i år heller)
Men det märks inte bara på vädret, människorna ändras också. Alla försvinner in i en kylig dimma där det inte finns någon sol över huvud taget. Det skrämmer livet ur mig.
Jag tror jag skulle behöva åka till Hawaii eller något liknande.
Skratta, sola, dricka COCA COLA, ligga på stranden, bada i havet och umgås med lyckliga människor som tycker livet är värt att leva, fullt ut i all dess glans.
Sådär som det kunde vara på sommrarna ibland... men jag tror inte att man kan ha ett sådant liv längre.
Allting har blivit alldelles för svårt, man har för mycket krav på sig nu mera. Och det jag hatar mest är att vi allt för ofta blir tagna för givet. Dagens samhälle är depremerande.
Gör något åt det då? - Nej, det orkar jag inte.
Jag saknar personen jag egentligen är men inte orkar vara längre.
I used to be a sunshine in peoples lives, now I'm just a raindrop falling to the ground.
Med det här kliver jag ännu ett steg nedåt. (Höjdrädd eller infekterad!?)
Det går inte att komma ifrån det längre och när jag tvingades ta på mig jackan i morse fick jag ont i magen. Det regnar höst. Vädret är kallare och gråare (fast egentligen är det kanske en färgsprakande årstid men så har jag aldrig sett på saken och kommer inte göra det i år heller)
Men det märks inte bara på vädret, människorna ändras också. Alla försvinner in i en kylig dimma där det inte finns någon sol över huvud taget. Det skrämmer livet ur mig.
Jag tror jag skulle behöva åka till Hawaii eller något liknande.
Skratta, sola, dricka COCA COLA, ligga på stranden, bada i havet och umgås med lyckliga människor som tycker livet är värt att leva, fullt ut i all dess glans.
Sådär som det kunde vara på sommrarna ibland... men jag tror inte att man kan ha ett sådant liv längre.
Allting har blivit alldelles för svårt, man har för mycket krav på sig nu mera. Och det jag hatar mest är att vi allt för ofta blir tagna för givet. Dagens samhälle är depremerande.
Gör något åt det då? - Nej, det orkar jag inte.
Jag saknar personen jag egentligen är men inte orkar vara längre.
I used to be a sunshine in peoples lives, now I'm just a raindrop falling to the ground.
Med det här kliver jag ännu ett steg nedåt. (Höjdrädd eller infekterad!?)
Kommentarer
Postat av: jossan (va sjutton ska jag kalla mig? känns som att det vimlar av josefinor)
följ med mig ut o rulla i löv och bli attackerad av elsa (va lugn, hon är inte farlig ^^) och kasta pinne så hon blir överlycklig och springer som en tok på åkern.
Trackback