SpookyliciousToday

Att vara Prinsessa har alltid varit min grej. Princess Ell~Belle är den vackra av alla mina Jag. Hon ser livet ur ett sago perspektiv. Jag letade fram henne en stund tidigare ikväll, då jag satte på mig min prinsesskjol och krona för att åka fram till torget med mamma. Jag fick ett (gratis) grönt jättefint prinsessparaply som "belöning" av de andra Prinsessorna där - då blev jag lycklig. Ooh så jag hade saknat det där barnsliga sagolivet..   Jag träffade på en gamal högstadie vän och hon lovade att hälsa på mig i London. Londonlistan blir bara längre och längre hela tiden, men man undrar om ens någon kommer komma?


Det var härligt att gå till skolan (eller, jag tog faktiskt 16bussen för att få den riktiga känslan. Där träffade jag MalinHög, åh så glad jag blev!). Ännu gladare (om man kan bli det?) blev jag när jag träffade mina gamla lärare för de verkade så glada över att se mig! vilket kändes skönt. 
"Åh titta! En svart skönhet är på besök!"  Haha jo man tackar. Vi snyltade mat också, Josse tyckte det var äckligt men jag gillade det för jag var hungrig eftersom jag inte hann äta frukost.

Shrek-godispåsar blev det sen också. Typiskt. Men det var ju så billigt... Dumma Josse fick mig att köpa gamalt godis haha.

Har haft stress-kontakt med Kajsa hela dagen också. Varför ska det vara så dyrt att ringa andra länder?
De ska gå på (minst) en visning imorgon. Vi får troligtvis lägenheten om de vill ha den. Jag hoppas den är fin. Lite dyrt, men det har vi ju räknat med.
(Vill få mejl från Frida som säger Oh gissa vad! jag har ett jobb åt dig!)

Åkte till Datorteket och lämnade min närvarorapport för den här månaden. Hm, kommer aldrig mer behöva gå dit igen. Skönt, fast å andra sidan var det trevligt där. De önskade mig lycka till och jag lovade att hålla kontakten så de får reda på hur allt går.

Sedan kom jag äntligen hem igen, men så ringde mamma så då åkte vi och handlade mat.
Fast först fick jag ju mitt paraply, och så fikade vi på Sveas med Familjen Damp ^^ Trevligt trevligt.

Jag försökte börja packa när vi kom tillbaka.
Men eeh, det slutade med att väskan vägde 28KG!!! (Den får MAX väga 20!) Whoopsie Daisies. Det var bara att slänga ur halva innehållet typ. Men blev trött på allt och överlämnade det till morgondagens to-do-list, och istället loggade jag in på MSN - började få abstinensbesvär. Nice avslut på dagen, prata med sötastevännerna =)

Ja, en lång dag blev det och en lång dag väntas imorgon.
- Marieberg med Fredrik
- Gå till arbetsförmedlingen och tala om att nu tänker jag minsann fly från landet
- Få tag i Kajsa&Co och se hur allt går!
- Packa klart
- STÄDA (jätte viktigt!)
- Bränna ner allt jag har på datorn till CD skivor (Kan hända att jag flyttar det till Måndagens to-do-list!)
- Förbereda maten vi ska ha när släkten kommer
- Släkten kommer!!
- Prata med mamma & pappa om lördagen
- Och prata med Jossa, Jossan/Josse/Värnamowhatever ^^ & Pettsson om Lördag.

Jösses. Antingen har man absolut ingenting att göra på dagarna, eller så har man så mycket att göra att man inte hinner med allt! Oh dear.

MEN
Sedan är det faktiskt Lördag. ÄNTLIGEN.

(Hmm undra hur mycket jag glömt, som borde vara med på mina to-do-lists som jag borde komma ihåg!)



Visstja, jag skulle ju sova. Får tänka vidare imorgon. Godnatt x x x

Det blöta gräset trängde igenom kläderna, men det kändes inte obehaglit, därför låg jag kvar högst upp på kullen och tittade upp på den vackra stjärnhimlen.

Dagen började bra, men jag kände att trotts alla snälla kommentarar jag fick så kände jag mig inte sådär glad som jag brukar. Kom hem och om folk i omgivningen är på dåligt humör smittar det verkligen av sig. Allt slutatde i massa sterss och inget blev som det var tänkt. Därför blev jag faktiskt ledsen och besviken.

Det var skönt att komma hem till Kajsa iallafall. Det blev en lyckad kväll till sist, och jag blev glad igen och hade roligt.
Men sen fick jag en attack och ville bara springa därifrån, så då gjorde jag det - typ. Följde med Kajsa och köpte mat till henne först, sedan sprang jag till tåget. Den jävla biljettatomaten fungerade inte, då blev jag ännu mer upprörd. Tror jag betalade två biljetter =/ Jävla skit.

När jag gick av tåget tog jag inte den vanliga vägen hem, jag drogs mot torget, där jag tog av höger.
Jag kände att jag verkligenverkligen behöve få säga hejdå till min speciella vän.
Allt var bara skumt och jag fattar inte riktigt vad jag tänkte med. När jag kom till kullen stannade jag, tittade upp mot stjärnorna och dom liksom förtrollade mig. Jag lade mig ner i det blöta gräset, låg så i säkert en kvart innan jag förstod att om jag inte går härifrån nu kommer jag somna.
Jag reste mig upp och vinglade ner, och hela tiden kom jag närmare och närmare. Hjärtat slog snabbare och snabbare för varje steg jag tog.
Men det var mörkt. Då rasade allt. Jag stod med telefonen i handen redo att skicka ett sms, fråga om vi kunde ses så jag fick säga hejdå, men jag är inte en sådan människa som gör sådant när folk sover eller vad de nu gör. Men mörkt var det iallafall.
Jag gick bara förbi, med långsamma steg och tårar rinnande nedför mina kinder. Jag viskade FARVÄL. 
Tänkte att jag skulle hälsa på min kusin, prata med henne för det var så  länge sedan nu. Men så insåg jag hur patetisk jag var, och egoistisk framför allt. Så jag gick inte till henne heller. (Hon hade hela sitt liv framför sig och hon ville leva det, hon hade framtids planer och skrattade trots allt som gjorde ont i henne. Ändå tog allt slut när hon bara var 5 år och 5 månader. Oättvist.) Och så gick jag här och grät över egentligen oväsentliga saker. Stupid I know.

Jag gick tillbaka vägen över stan/torget. Ett gäng killar hälsade. Den första av dom såg ut som H(a)N och mitt hjärta stannade, men det var någon annan som inte alls var lika vacker... När jag kom till Sibylla kom det fram en annan kille frågade hur det var med mig, "Jag vet inte" svarade jag och gick vidare. "Det var ju bra... " ropade han efter mig. men vad fan skulle jag svara?
Jag stannade på en parkbänk i branstationsparken för då orkade jag inte gå längre. Jag grät och grät och det gjorde så jävla ont. Lekte med mina nycklar en stund innan jag gick hem.

Min säng är det bästa jag vet. Jag somnade direkt.


Idag känns det bra ändå. Jag sa farväl, även om det inte blev precis så som jag hade hoppats på. För helst skulle jag velat sagt det öga-mot-öga. Inte viskat ut i luften utanför någons lägenhet. (Ni kanske tycker det låter fjantigt men då får ni göra det. Men för mig var det jävligt viktigt och hade jag inte fått gjort det här hade jag inte kunnat släppa allt.)
Men nu är det borta, jag släppte allt - på riktigt och fullt ut den här gången. Och om exakt 10 dagar börjar mitt nya liv. My new happy life.
Jag ska kämpa och jag SKA lyckas. VI ska lyckas.




Dags att duscha och ringa Jansson.
I feel GOOD! .. (now!)